Ja.

Jag är mycket uttråkad nu för tiden.

Jag jobbar varje dag, somnar vid 22 och vaknar vid 06. Så har hela mitt ''sommarlov'' sett ut. Men vill man ha pengar får man kämpa för det.

Jag har lämnat ''ön'' kanske 3 gånger på hela sommarlovet, det är sorgligt.

Jag gör ingenting på helgerna heller, utan bara sitter, och gör absolut ingenting.

Jag hör hela tiden av kompisar om hur kul de har haft på alla dessa festivaler som faktiskt även jag drömt om att få åka till. Jag hör om alla små äventyr folk har, hur de solar och umgås, hur de sover länge och hur sent de är uppe, hur kul de har nu under sommaren, då man ska ha roligt. men vad gör egentligen jag under detta sista verkliga Sommarlov? jo jag jobbar och sliter bort det. Jag får runt 2 veckor totalt. Det gör mig lite ledsen.

Jag säger inte att jag inte trivs på jobbet, för det gör jag verkligen. Det är bästaste jobbet jag kunde hittat, det passar mig alldeles utmärkt, men jag blir ändå lite ledsen för att jag inte ens gör någonting på helgerna.

Jag saknar Madde.

Jag saknar Paula.

Jag saknar Helena.

Det är väl de som jag saknar. Verkligen jättesaknar. VERKLIGEN.

MEN, en vän som jag fått nu under lovet, Buddy Holly.

För han är bäst och perfekt.

Tscha, har inte skrivit på ett tag så nu tänkte jag att det var dags att uppdatera.

Det jag skrev om att jag inte behövde din hjälp med killar nu elin, det gäller fortfarande MEN det funkade inte direkt med den grabb jag då tänkte på.

Det klickade inte som man nu säger.

Bara så alla vet, det sket sig, men fan, inga ledsna miner här inte.

''there's plenty more fishes in the sea''. HAHA, så fult uttryck.

Jag jobbar nu iallafall , på Cramo i Länna.
Inget sommarlov för mig inte.
Jobb, Jobb, Jobb och sedan sommarskola/jobb. SKOJ!

Ja det var väl det viktigaste.

eller , här är ngt som jag blev lite sårad över PAULA !!
Att du inte sagt ngt om Simon, det sista jag hörde var att de nog inte skulle bli ngt, men nu blev det Något.
Jag får då höra det av Camilla. Att hon sett er hålla handen.

Jag blev ärligt sårad Paula. Inte roligt det inte.

och jag vet, vi har inte pratat på ett tag och du kan inte bara komma helt plötsligt och säga det, vet du vad, det kan du visst!

Tillägnat elin.

Jag tror nog inte att din lilla dejtingfirmagrejs behövs för mig längre, jag klarar mig nog rätt bra utan det. :)

Men underbart mycket tack för att du ville göra något åt mitt sorgliga liv och grejs ;D

Har alltså nu börjat prata med en riktigt schysst grabb, han är en ''pojkängel'' som han så fint säger det. Och jag tror honom.
Hoppas att han inte ljuger.

OM han ljuger, då behöver jag nog din hjälp Elin, men det märker du när det behövs.

Tack för allt, och tack på förhand

jag tror nog att jag bara allmänt är deprimerad.

jag kan nog inte skylla det på att jag känner mig ensam på grund av vissa orsaker utan jag ÄR nog ensam. Jag har bara mig själv att skylla.

jag vet inte riktigt varför jag bara har mig själv att skylla,men det är så det är. vem annars skulle man skylla på?

jag har mina små perioder där allting känns helt skit. varför jag har en nu vet jag inte alls. allt är bara så bra som det kan bli, typ.

skolan går bra, det känns som att allting ska ordna sig. men ändå är det någonting som gör att det känns ensamt och att jag inte har någon att vända mig till, ingen riktig. För att alla försvinner.

de som jag väl umgås med känns ändå inte som sådana som jag kan prata med och gnälla ut om alla ''problem'' jag har.

det känns bara allmänt ensamt!

 KEITH URBAN - STUPID BOY.

she laid her heart and soul right in your hands
And you stole her every dream and you crushed her plans
She never even knew she had a choice and that's what happens
When the only voice she hears is telling her she can't
You stupid boy

Jag hoppas verkligen innerligt att detta kommer gå vägen.

En sida av mig säger mig att det är hopplöst, att drömmar inte går i uppfyllelse. Att jag ska leva mitt liv som en vanlig människa, skaffa mig ett vanligt jobb, bo i en villa med en volvo och en hund. Att det är min mening med livet, att jag inte kan göra någonting åt det.

Men, sedan finns ju den där andra sidan av mig som säger att man ska visst drömma, den säger mig att jag är värd mer och att jag inte är menad att leva detta vanliga liv utan jag är menad att leva något vildare, något mer speciellt. Den sidan känner det på sig. Den känner att det kan gå i uppfyllelse för den vet att jag inte har känt det på det här sättet innan. Inte ens för Kenny.. och då är det speciellt. Det kan jag säga er.

Så vilken av dessa två sidor kommer ha rätt..?

Den som säger att det är meningslöst och att jag inte ska ha något speciellt liv utan jag ska bara ge upp mina drömmar och satsa på något som kommer hålla jämt. Satsa på den ''säkra sidan''.

Eller, den sidan som känner att jag inte ska leva detta vanliga liv, utan att jag faktiskt är värd mer. Att jag ska satsa på mina drömmar och inte bara satsa på just den säkra sidan. Att jag ska kämpa?

Vad JAG hoppas på, jag hoppas på drömmen. Att jag ska satsa på min dröm. Att jag faktiskt ska åstadkomma något.

Man säger jämt att man ska följa sina drömmar, göra det som krävs.
Men vad ska man göra då det är verkliga känslor inblandade?

Det är alltid så att om man har en dröm, en sådan som man verkligen vill ska inträffa, en sådan som man säger till sig själv att man skulle kunna göra vad som helst för att det verkligen ska ske, en sådan som överträffar alla andra drömmar man någonsoin haft , då ska man go for it!
Men fan, nu handlar det ju inte om en sådan dröm som t.ex att man vill åka till Las Vegas och spela poker, eller en sådan dröm att man SKA åka jorden runt med enbart EN ryggsäck, det är inget sånt nu. För såna drömmar kan man ju uppnå hur som helst, det är ju bara att samla på sig lite pengar och sedan ta modet/orken till sig och göra det. Så var det klart.

men hur gör man då när det är känslor inblandade, inte bara ens egna utan det handlar även om vad den andra personen känner eller inte känner, vad ska man göra då?
Ska man go for it och antingen bli sårad till tusen eller så blir man lycklig i alla sina dagar. Eller, ska man bara strunta i den och tänka, ’’äh men det går över snart, det är bara en liten förälskelse’’ och man då går runt och är deprimerad, kommer man ångra att man inte gjorde någonting åt det DÅ?

För grejen är just nu, att jag faktiskt inte känt såhär innan. inte ens för han, den andra. Inte ens han kunde göra så att jag kände på detta vis, så då är det illa, verkligen illa.

Så, till frågan, ska man satsa på det och gå All in eller ska man strunta i det med hopp om att det ska försvinna till slut eller så kanske man spenderar resten av livet och undrar What Could’ve Been?

En svår fråga, och jag behöver komma på ett svar på detta så fort som möjligt, för snart försvinner han. Bort, Bort, Bort från mig, från Sverige, från min ’hoppfulla’ dröm.

Jag orkar inte med allt just nu.
Helt plötsligt blev jag deprimerad, jag känner att jag varken vill eller orkar med någonting just nu.
Allting bara skiter sig totalt, det finns absolut ingenting som går framåt just nu, antingen står allt stilla eller så går det bakåt. Varför? Jag har absolut ingen aning.

Jag orkar inte med mina föräldrar eller min syster. Okej, det är något som nästan alla tonåringar känner för jämnan, men inte jag, jag brukar inte tycka det, jag brukar avguda min familj.. men något har hänt.

Jag känner mig inte särskilt välkommen längre, det känns som jag inte längre passar in i familjen.
Exempel : elli kommer och frågar om hon får prova mina nya skor. Jag känner hur det börjar koka. Jag frågar varför, hon ska ändå inte få låna dom... Hon säger de såg ut som min storlek och jag vill prova. När jag hör mamma och pappa börjar lägga sig i så säger jag JA, det kan du få göra då, du kan få prova dom. men medan jag säger det så pratar alla i mun på mig och då jag höjer rösten och säger att hon FÅR prova skorna. Då blir mamma och pappa arga på mig och säger att jag ska sluta skrika och sluta vara så arg på ellinor. Jag orkar inte.

OM ellinor skulle göra samma sak mot mig så skulle på något konstigt sätt mamma och pappa vända sig mot mig och säga Ellinor pratar med dig Carro, så lyssna och sluta vara sådär!!!
jag förstår inte.

Jag har alltid varit den dotter de velat jag skulle vara. Jag dricker inte, jag röker inte, jag ställer inte till med bråk eller satyg. Jag gör som de säger. Jag gör allt. Men, det är något som gör att de bara hackar på mig hela tiden. I'm sorry I can't be perfect. Det är inte undra på att den sången är min egna signaturmelodi på mitt liv. JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE. Vad gör jag för fel?

Okej.

detta är jag :

Jag är en ''sån'' och
Jag är en städad tjej.

En kille som jag faktiskt tycker om frågade mig alldeles nyss på msn om han fick ställa en personlig fråga, jag sa ja, och han frågar :
- är du oskuld? :O
Vi har kanske snackat en månad eller nå sånt, haha!
här är konversationen ;
______________________________________________

Rein säger:

- får jag ställa en lite personlig fråga?

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- hmm... du kan fråga men jag kanske inte svarar ;P haha

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- men visst

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- go for it!

Rein säger:

- haha lungt

Rein säger:

- är du oskuld? :O

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- hahaahha!!! ja de va personligt.. och vaaarför vill du veta det?

Rein säger:

- hehe japps

Rein säger:

- vet inte bara nyfiken på hur erfaren du är på området bara

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- hahahahahahaaahahahahaha

Rein säger:

- för du verkar vara en städad tjej så tror inte att du är så jätte på

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- stääädad tjej?

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- haa

Rein säger:

- haha ja snäll o rolig o inte för hmm crazy eller nått

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- haha!

Rein säger:

- men vad vet jag känner dig ju inte så väl

 Carolina > Snart blir jag äntligen 18! Tre Kronor säger:

- nej precis, mwaha

Såå, hur ser folk mig? som en tråkmåns som inte har ngn planerad fest till artonårsdagen utan jag åker till kolmården med familjen istället, som en städad flicka som inte ställer till med besvär, en barnslig tjej som tycker om disney, som en sur tjej som ingen vågar prata med...?
ja,jag antar att det är alla dessa saker, men fan vad tråkigt!